Ny sida 3

RASSTANDARD

 

Grupp 2
FCI-nummer 309
Originalstandard 1999-04-14
FCI-Standard 1999-08-08; engelska

SKKs Standardkommitté 2001-09-26

FCI-KLASSIFIKATION:
 
Grupp 2, sektion 2

URSPRUNGSLAND/HEMLAND
 
Kina / FCI har standardansvar

ANVÄNDNINGSOMRÅDE
 
Jakt- och vakthund

BAKGRUND/ÄNDAMÅL
 
Den kinesiska rasen shar pei har existerat i hundratals år i de provinser som gränsar till Sydkinesiska sjöns stränder. Troligen har rasen sitt ursprung i staden Dialak i provinsen Kwun Tung.

HELHETSINTRYCK
 
Shar pei skall vara aktiv, kompakt med kort ländparti och kvadratisk kroppsbyggnad av medelstorlek. Rynkorna över pannan och manken, de små öronen och ”flodhästnosen” förlänar shar pei dess unika utseende. Hanhundar skall vara större och mer kraftfulla än tikar.

VIKTIGA MÅTTFÖRHÅLLANDEN
 
Höjden mätt från manken till marken skall vara ungefär densamma som kroppslängden, mätt från skulderled till sittbensknöl, särskilt hos hanhundar. Längden från nosspets till stop skall vara ungefär densamma som längden från stop till nackknöl.

UPPFÖRANDE/KARAKTÄR
 
Rasen skall vara lugn, självständig, trogen och en tillgiven familjemedlem.

HUVUD
 
Huvudet skall vara tämligen stort i förhållande till kroppen.
Rynkorna på pannan och kinderna skall fortsätta nedåt och forma hakpåsar.

  • Skallparti
    Skallen skall vara flat och bred.
  • Stop
    Stopet skall vara måttligt utvecklat.
  • Nostryffel
    Nostryffeln skall vara stor och bred, helst svart, men alla färger som harmonierar med pälsfärgen är tillåtna. Näsborrarna skall vara stora och vida.
  • Nosparti
    Nospartiets form är ett särdrag hos shar pei. Det skall vara brett från ansättning till nostryffel, utan någon antydan till att avsmalna. Läpparna och nosryggen skall vara kuddigt utfyllda. En bula på nostryffelns bas är tillåten. Tungan och hela munhålan skall helst vara blåsvart. Rosafläckig tunga tillåts. Helt rosa tunga är absolut inte önskvärt. Hos hundar med avblekt pälsnyans skall tungan vara jämnt lavendelblå.
  • Käkar/Tänder
    Käkarna skall vara starka med perfekt saxbett. Underläppens kuddighet får aldrig bli så utmärkande att den döljer bettet.
  • Ögon
    Ögonen skall vara mörka och mandelformade med ett bistert uttryck. Ljusare ögonfärg är tillåten hos hundar med avblekt pälsfärg. Ögats eller ögonkanternas funktion får på inget sätt störas av den omgivande hudens rynkor och hårstrån. Det är absolut inte önskvärt med någon form av irritation i ögonglob, bindhinna eller ögonkanter. Ögonen skall vara fria från entropion.
  • Öron
    Öronen skall vara mycket små, tämligen tjocka och liksidigt trekantiga till formen med något rundade örontippar. De skall vara högt och brett ansatta på skallen, ligga väl an mot hjässan ovanför ögonen och topparna skall peka mot ögonen. Ståndöron är absolut inte önskvärt.

HALS
 
Halsen skall vara medellång, stark och väl ansatt i skuldrorna.
Den lösa huden på strupen skall inte vara överdriven.

KROPP
 
Hudveck på kroppen hos fullvuxna hundar är absolut ej önskvärt utom på manken och svansroten, där måttliga rynkor skall finnas.

  • Överlinje
    Överlinjen skall vara något sänkt bakom manken, varefter den höjer sig något över länden.
  • Rygg
    Ryggen skall vara kort och stark.
  • Ländparti
    Ländpartiet skall vara kort, brett och svagt välvt.
  • Kors
    Korset skall vara tämligen plant.
  • Bröstkorg
    Bröstkorgen skall vara bred och djup och nå ned till armbågarna.
  • Underlinje
    Buklinjen skall vara aningen uppdragen.
  • Svans
    Svansen skall vara tjock och rundad vid roten och avsmalna till en tunn spets. Den skall vara mycket högt ansatt vilket är rastypiskt.
    Den kan bäras högt och böjd, i en tät ringla eller böjd över endera höften. Avsaknad av svans eller ej helt utvecklad svans är absolut inte önskvärt.

EXTREMITETER

Framställ
Frambenen skall vara medellånga och raka med god benstomme.
Huden på frambenen skall inte vara rynkig.

  • Skulderblad
    Skuldrorna skall vara muskulösa, välvinklade och sluttande.
  • Mellanhand
    Mellanhänderna skall vara något sluttande, starka och fjädrande.
  • Framtassar
    Framtassarna skall vara medelstora, kompakta och inte spretiga. Tårna skall vara väl knutna.

Bakställ
Bakstället skall vara muskulöst, starkt och normalt vinklat. Sedda bakifrån skall benen vara parallellt ställda. Rynkor på låren, underbenen och mellanfötterna är liksom förtjockad hud på hasorna inte önskvärt.

  • Has
    Hasorna skall vara låga.
  • Baktassar
    Baktassarna som framtassarna och fria från sporrar.

RÖRELSER
 
Rörelserna skall vara fria, balanserade och aktiva med god räckvidd fram och kraftigt påskjut från bakstället. Tassarna tenderar att närma sig varandra under kroppen när farten ökar. Styltig gång är inte önskvärt.

PÄLS

  • Pälsstruktur
    Pälsen är ett särdrag för rasen. Den skall vara kort och som hård borst. Den skall vara rak och stå ut från kroppen, men är vanligen mer åtliggande på benen. Det skall inte finnas någon underull.
    Pälslängden kan variera från 1 cm till 2,5 cm. Den får aldrig trimmas.
  • Färg
    Alla enfärgade pälsfärger utom vitt accepteras. Svansen och lårens baksidor har oftast en ljusare nyans. Mörkare nyanser utefter ryggen och på öronen tolereras.

STORLEK/VIKT

  • Mankhöjd
    44 - 51 cm.

FEL
 
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.

ALLVARLIGA FEL:

  • Avvikelse från saxbett, dock kan ett mycket lätt överbett tolereras.
  • Snipigt nosparti.
  • Fläckig tunga i annan färg än rosa.
  • Stora öron.
  • Lågt ansatt svans.
  • Päls längre än 2,5 cm.

DISKVALIFICERANDE FEL

  • Avsaknad av kuddighet på nospartiet; kraftigt över- eller underbett
  • Enfärgat rosa tunga.
  • Underläpp som rullar in över bettet.
  • Runda, utbuktande ögon; entropion, ektropion.
  • Hud, rynkor eller hårstrån som stör ögats normala funktion.
  • Ståndöron.
  • Svanslöshet; stubbsvans.
  • Kraftiga hudveck på kroppen och benen (utom på manke och svansrot).
  • Icke enfärgad päls (brindle, fläckig, prickig, tan-tecknad, sadeltecknad samt albino).

NOTA BENE
 
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka dess hälsa och sundhet.

TESTIKLAR
 
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.

Texten kommer ifrån: Svenska Kennelklubben, www.skk.se